Eurasier

URSPRUNGSLAND/HEMLAND: Tyskland

ANVÄNDNINGSOMRÅDE: Sällskapshund

KLASSIFIKATION: F.C.I. Grupp 5, sektion 5: Spetsar och

spetslika raser av urhundstyp

Rasens Historia

Eurasiern är en ganska ny ras i Sverige,
en vacker och tilltalande spets!
Eurasiern är en medelstor, harmonisk byggd hund av spetstyp
med kilformat huvud. Den har visat sig vara en idealisk familjehund
p.g.a. sitt lugna sätt och passar bra in i alla vardagliga situationer.
Eurasiern är en av våra yngsta raser. Den tillkom så sent som på 1960-talet
genom initiativ av Julius Wipfel i Tyskland, lärjunge till Konrad Lorenz,
som ett sentida experiment med korsningsavel mellan befintliga raser.
Ett experiment som fallit mycket väl ut skall tilläggas.
Ambitionen var att få fram en medelstor, vacker europeisk spetshund
med tilltalande färger och med en speciell mentalitet.
Detta åstadkom man genom att para en Wolfspitztik
med en Chow-chow hane. Med rasen, som senare kom att kallas Wolf-Chow,
var avsikten att Chow-chowen skulle lämna sin enmanshundskaraktär
och Wolfspitztiken sin anatomiska sundhet och avelsduglighet vidare till avkomman.

SAMOJEDHUNDEN BIDROG MED SIN ELEGANS

Man parade sedan in Samojeden och med detta fick rasen en större elegans
i kroppsbyggnaden och i rörelsemönstret och en större fertilitet.
Genom inblandningen av Samojeden blev namnet Wolf-Chow inte längre
rättvisande och rasen blev då omdöpt till Eurasier.
Namnet hänvisar till härkomsten av ursprungsraserna:
Wolfspitz från Europa och Chow-chow och Samojed från Asien.

I sin bok om Eurasier skriver Julius Wipfel följande om sitt avelsmål:
"Den skall vara av polarhundstyp med vackra attraktiva färger och med sin
attraktiva uppenbarelse vara tillräckligt skild från andra raser och med en behaglig,
till våra förhållanden anpassad mentalitet".

SUND OCH FUNKTIONELL

Eftersom man som avelsmål i första hand hade satt en sund funktionell kroppsbyggnad
och en speciell mentalitet, så valde man inte ut några särskilda färger
och strök endast vit, vitfläckig och leverbrun ur rasstandarden.
Någon särskild grund för att ta bort just dessa färger fanns egentligen inte.
De flesta av dagens raser blev till på samma grunder som Eurasiern - fast för ca 100 år sedan.
Den första Eurasiern kom till Sverige så sent som 1994.
Det finns idag cirka 11 aktiva uppfödare av rasen här i Sverige och sammanlagt
drygt 400 hundar. 1973 blev Eurasiern erkänd av FCI.

HELHETSINTRYCK:

Eurasier skall vara en harmoniskt byggd, medelstor hund av spetstyp med upprättstående öron och varierande färg; med en pälslängd som fortfarande låter kroppens former synas. Benstommen skall vara medelgrov.

PROPORTIONER:

Rygglängden skall vara något längre än mankhöjden. Förhållandet mellan noslängden och skallens längd skall vara ungefär lika.

UPPFÖRANDE/KARAKTÄR:

Eurasier skall vara självmedveten, lugn och balanserad med hög retningströskel, vaksam och uppmärksam utan att vara skällig.

Den har stark bindning till sin familj och är reserverad mot främmande personer utan att vara aggressiv. Rasen är i avsaknad av jaktlust.

För att helt och fullt kunna utveckla dessa karaktärsdrag behöver eurasier en ständig, nära kontakt med sin familj i hemmet och en förstående men ändå konsekvent uppfostran.

HUVUD:

Huvudet skall vara harmonisk med inte alltför bred skalle. Huvudformen skall, sett uppifrån och från sidan vara kilformig. Skallens och nospartiets plan skall vara parallella.

Skallparti:

Skallen skall vara flat med tydlig pannfåra och markerad nackknöl.

Stop:

Stopet skall vara svagt markerat.

Nostryffel:

Nostryffeln skall vara medelstor och svartpigmenterad.

Nosparti:

Nospartiet skall varken vara för grovt eller för spetsigt; det skall vara avsmalnande från basen mot nostryffeln med rak nosrygg och underkäke.

Läppar:

Läpparna skall ha strama, svart pigmenterade kanter.

Käkar/Tänder:

Käkarna skall vara kraftiga, underkäksbågen bred.

Tänderna skall vara kraftiga och fulltaliga. Premolarer och molarer skall vara lodrätt placerade och utan tomrum emellan dem.

Bettet skall vara antingen saxbett eller tångbett; de övre incisiverna skall antingen sluta tätt över eller möta de undre.

Kinder:

Kinderna skall ej vara framträdande.

Ögon:

Ögonen skall vara mörka och medelstora och får varken ligga för djupt eller vara framträdande. De skall vara något snedställda.Ögonlockskanterna skall vara väl åtliggande och ha svart pigment.

Öron:

Öronen skall vara ansatta med ungefär samma avstånd från varandra som bredden på örats bas. De skall vara medelstora och trekantiga, upprättstående med rundade spetsar. Öronspetsarna och stopets mittpunkt bildar en så gott som liksidig triangel.

HALS:

Halsen skall vara medellång, väl musklad och harmoniera med helheten. Halsskinnet skall vara stramt åtliggande. Halsen skall mjukt övergå i kroppen.

KROPP:

Eurasier skall ha kraftig, ej för kort kropp.

Manke:

Manken skall vara framträdande.

Rygg:

Ryggen skall vara stram, plan och mycket välmusklad.

Ländparti:

Länden skall ha bra längd och bredd och vara mycket välmusklad.

Kors:

Korset skall vara plant, brett och kraftigt.

Bröstkorg:

Bröstkorgen skall nå till armbågen och ha ovalt välvda revben. Förbröstet skall vara välutvecklat, dock utan att framträda för mycket. Bröstbenet skall nå långt bak.

Underlinje:

Buklinjen skall vara lätt uppdragen.

Svans:

Svansen skall vara rak vid ansättningen, rund, stadig och tjock. Den skall vara avsmalnande och ha buskig päls. Svansen skall bäras framåt över ryggen eller något åt sidan, böjd eller rullad. Hängande skall den nå till hasspetsen.

EXTREMITETER:

FRAMSTÄLL:

Sett framifrån skall framstället vara rakt med parallella ben, från sidan skall det vara normalt vinklat. Överarmarna och underarmarna skall vara nästan lika långa.

Skulderblad:

Skulderpartiet skall vara välmusklat med något tillbakalagda skuldror.

Överarm:

Överarmarna skall vara av medellånga och väl musklade.

Armbåge:

Armbågarna skall ligga an mot bröstkorgen.

Underarm:

Underarmarna skall vara medellånga och väl musklade

Handlov:

Handlovarna skall vara kraftiga.

Mellanhand:

Mellanhänderna skall vara medellånga. Sedda framifrån skall de vara alldeles raka, sedda från sidan skall de vara svagt vinklade.

Tassar:

Tassarna skall vara ovala, slutna och måttligt välvda. Klorna skall vara kraftiga och mörkpigmenterade. Trampdynorna skall vara hårda, tjocka och ha svart pigment. Tassarna skall ha tjock päls mellan trampdynorna.

BAKSTÄLL:

Sett bakifrån skall bakstället vara rakt med parallella ben; från sidan skall det vara normalt vinklat. Lårbenen och underbenen skall vara nästan lika långa. Bäckenet skall ha en lätt lutning.

Lår:

Lårbenen skall vara medellånga och ha stark muskulatur.

Knäled:

Knäna skall vara stabila med inte alltför öppna vinklar

Underben:

Underbenen skall vara medellånga och väl musklade.

Has:

Hasorna skall ej vara för lågt ansatta. De skall vara stabila och varken inåt- eller utåtvridna.

Mellanfot:

Mellanfötterna skall ha god längd och bredd. Sedda från sidan skall de vara lodräta.

Tassar:

Baktassar, se framtassar.

RÖRELSER:

Rörelserna skall vara vägvinnande, med god steglängd fram och bra påskjut.

HUD:

Huden skall vara stram och pigmenterad.

PÄLS:

Pälsstruktur: Pälsen skall ha tät underull över hela kroppen och medellångt, löst liggande täckhår. Nosparti, ansikte och öron samt framsidan av benen skall ha kort päls. Svansen, baksidan av frambenen (fanorna) och bakbenen (byxorna) skall ha lång päls. Pälsen på halsen skall vara aningen längre än på kroppen men skall inte bilda någon man.

FÄRG:

Alla färger och färgkombinationer är tillåtna utom helvit, vitfläckig och leverfärg.

STORLEK/VIKT:

Mankhöjd: Hanar 52-60 cm, tikar 48-56 cm.
Vikt: Hanar 23-32 kg, tikar 18-26 kg.

Balansen i proportionerna är av avgörande betydelse men de idealvärden som bör eftersträvas ligger i mitten av storleks- och viktangivelserna.
Idealmankhöjd: hanar 56 cm, tikar 52 cm
Idealvikt: hanar 26 kg, tikar 22 kg

FEL:

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

DISKVALIFICERANDE FEL:

- Aggressivitet, rädsla, skygghet, överdriven misstänksamhet
- Övertippade öron, hängöron
- Distichiasis (ögonhår i dubbla rader), ektropion, entropion,

för djupt liggande ögon, för små ögon
- Avsaknad av en framtand eller hörntand, avsaknad av en P3 eller P4,

liksom av en M1 eller M2, bettfel
- Svansknyck
- Stora pigmentförluster
- Avsaknad av könsprägel

TESTIKLAR:

Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.